...som man får bekänna färg och nog har jag fått bekänna färg ett bra tag!
Ni som känner mig och läser denna blogg har säkert förstått stundtals att allt inte varit lätt, men det jag kan säga är att jag nu landat. Det tog nästan två år, men det är två år som är väl investerade i mig själv. Jag fick ett sådant otroligt fint svar på ett mail jag skickat till en av mina närmsta vänner idag där hon skrev:"Skönt för dig att det lugnat sig..du förtjänar det bästa gumman..det gör vi alla du jag och ***** och vi kommer få det bästa men det är tydligt att vi måste jobba lite hårdare än andra...men det helt ok för vi alla tre e sjukt starka och om det är någon som klarar det så är det vi...så de e tur i oturen." Jag säger inte att ingen annan jag känner inte har eller har haft det tufft, jag säger bara att jag haft det och att jag har turen att ha vänner runt mig som är så här.
När jag läste hennes mail där hon kort fick mig att minnas allt vi gått igenom, hur vi var då när vi första gången möttes, de funderingar vi hade då, hur naiv man fortfarande var, vilka smällar vi har tagit sen dess och vart vi är idag! Från tre kaxiga 22 åringar som trodde att vi redan visste allt om livet, till tre 30 åriga kvinnor med familjer, vuxna jobb och karriärer, men framförallt ett vänskapsband mellan oss som ingen kan bryta. Hon skrev även att:"Vi är lika dåliga båda 2 jag har med tix..haha men det fina i allt är att vi alltid kommer att ha kontakt...om jag skulle träffa dig just idag så skulle det kännas som förr och det är vänskap." Och det är det! Vänskap för mig är just detta, att oavsett vad, när och hur så är man alltid densamme när man står inför varandra. Oavsett tid, stad eller ålder.
Det jag också vill säga med detta inlägg är att jag älskar er alla mina vänner, just för att ni är de ni är!
Jag har en fantastisk väninna i form av mitt ex`s svägerska, för mig sa det klick första gången jag såg henne - tack för att du fortfarande finns i mitt liv. Jag har ett tjejgäng som jag träffade första gången 2008, och jag som tidigare varit rätt för att ingå i grupper då jag alltid känt att jag inte var tillräckligt rolig att umgås med, har nu ett flertal bekantskaper där i. Stort tack tjejer för att ni också fortfarande finns i mitt liv och för att ni visat mig att jag visst passar in :). Tack mina finaste bönor från studietiden - vad vore jag utan er? Ett okokt ägg utan skal :). Tack min fina Västeråsböna för att du är du, för att du är så vild och galen och alltid får mig att dricka den där ölen extra. :D
Tack alla som finns i mitt liv, som skänkt mig glädjen i att få vara er vän, ingen mer nämnd så har jag ingen mer glömd, men utan er hade jag faktiskt inte klarat mig så bra igenom dessa kriser. Man må vara stark i sig själv, men omgivningen runt en är en stor del att man orkar med.
Tack!
Ni som känner mig och läser denna blogg har säkert förstått stundtals att allt inte varit lätt, men det jag kan säga är att jag nu landat. Det tog nästan två år, men det är två år som är väl investerade i mig själv. Jag fick ett sådant otroligt fint svar på ett mail jag skickat till en av mina närmsta vänner idag där hon skrev:"Skönt för dig att det lugnat sig..du förtjänar det bästa gumman..det gör vi alla du jag och ***** och vi kommer få det bästa men det är tydligt att vi måste jobba lite hårdare än andra...men det helt ok för vi alla tre e sjukt starka och om det är någon som klarar det så är det vi...så de e tur i oturen." Jag säger inte att ingen annan jag känner inte har eller har haft det tufft, jag säger bara att jag haft det och att jag har turen att ha vänner runt mig som är så här.
När jag läste hennes mail där hon kort fick mig att minnas allt vi gått igenom, hur vi var då när vi första gången möttes, de funderingar vi hade då, hur naiv man fortfarande var, vilka smällar vi har tagit sen dess och vart vi är idag! Från tre kaxiga 22 åringar som trodde att vi redan visste allt om livet, till tre 30 åriga kvinnor med familjer, vuxna jobb och karriärer, men framförallt ett vänskapsband mellan oss som ingen kan bryta. Hon skrev även att:"Vi är lika dåliga båda 2 jag har med tix..haha men det fina i allt är att vi alltid kommer att ha kontakt...om jag skulle träffa dig just idag så skulle det kännas som förr och det är vänskap." Och det är det! Vänskap för mig är just detta, att oavsett vad, när och hur så är man alltid densamme när man står inför varandra. Oavsett tid, stad eller ålder.
Det jag också vill säga med detta inlägg är att jag älskar er alla mina vänner, just för att ni är de ni är!
Jag har en fantastisk väninna i form av mitt ex`s svägerska, för mig sa det klick första gången jag såg henne - tack för att du fortfarande finns i mitt liv. Jag har ett tjejgäng som jag träffade första gången 2008, och jag som tidigare varit rätt för att ingå i grupper då jag alltid känt att jag inte var tillräckligt rolig att umgås med, har nu ett flertal bekantskaper där i. Stort tack tjejer för att ni också fortfarande finns i mitt liv och för att ni visat mig att jag visst passar in :). Tack mina finaste bönor från studietiden - vad vore jag utan er? Ett okokt ägg utan skal :). Tack min fina Västeråsböna för att du är du, för att du är så vild och galen och alltid får mig att dricka den där ölen extra. :D
Tack alla som finns i mitt liv, som skänkt mig glädjen i att få vara er vän, ingen mer nämnd så har jag ingen mer glömd, men utan er hade jag faktiskt inte klarat mig så bra igenom dessa kriser. Man må vara stark i sig själv, men omgivningen runt en är en stor del att man orkar med.
Tack!
No man is an islad...
SvaraRadera