Jag har precis insett att jag är vuxen, ja ja lite väl sent, men det kom åtminstone! :)
Egentligen är jag arg, men ska försöka att skriva så bra som möjligt så detta inte blir helt fel.
Min systersons kompisar är bland de mest överdrivna vad gäller FB och de skriver så hemska saker till varann ibland att jag inte vet om det är jag som blivit mossig eller om det faktiskt är hemskt som sagt, det de skriver.
Hur som, de brukar ofta facerapea honom och idag när jag gick in står följande på hans statusar:
"Detta e inget facerape! Jag är så trött på mitt liv och ska dra en sista runk på en bild av *censur av en annan killes namn* och sen hoppa ut från mitt tak! Hej då alla och *censur av en annan killes namn* My love of the life!"
Tätt följt av:
"Hej igen, jag har nu hoppat genom mitt fönster men lyckades ej. För att jag bor på första våningen, så ifall nån har en pistol eller en jätte stor dildo så jag kan dö så ring mig"
Varpå jag, som alla vuxna antar jag, reagerar och skriver "vilken hemsk jävla facerape. wtf!" okej okej, inte bästa ordvalet, men jag tycker ändå inte att jag skriver så hemskt, eller? Rätta mig gärna då jag känner att jag behöver det nu. Ni kommer snart förstå varför...
Är jag helt ute och cyklar nu eller ska man bara acceptera att ungdomar i dagens samhälle skriver så här? I helvete heller enligt mig! Nu är det inte mitt barn, hade det varit mitt barn hade jag suttit i en bil på väg till deras föräldrar just nu, men jag ringde syrran åtminstone, får se vad hon gör.
Hur som, vet ni vad en av dem svarar mig?
"Bitterfi"
Och nej, han skriver inte ut hela ordet, men jag tror vi alla förstår vad han menade.
Självklart reagerar jag även på detta och skriver det till honom och de tre andra som gillat denna kommentar (inkl min systerson!!!!!) att jag inte accepterar detta som hans moster och att jag under morgondagen kommer ringa deras föräldrar.
Och vet ni vad? Att nä, jag tycker inte jag har fel i detta! De kunde svarat att "äh vi tjafsar ju lite bara, lägg ner" men nej, de svarar "Bitterfi" och gillar det med!
Jag får såklart som svar ett hahahahahha och ett "du får inte tag i mig", min systerson kommer dessutom in på chatten och försöker förklara att det bara är hans polare som jiddrar lite och att det är cool. Jag svarar att jag pratat med hans mamma och att jag ringer hans kompisar föräldrar imorgon. Behöver jag egentligen skriva att han inte svarade när jag ringde?
Jag förstår hans dilemma för jag har också varit där, inte vågat säga vad jag tycker då jag hade en del dominanta vänner när jag var yngre som bestämde och jag var bara en liten skit som skulle passa mig. Och vad jag önskar idag som vuxen att jag hade det modet när jag var liten att gå därifrån. Så visst förstår jag min systerson, och jag förstår att han gillar "Bitterfi" för att han måste verka cool inför kompisarna för att han inte vågar annat, när det han borde ha gjort var att säga till DEM att lägga ner, inte jag. Det var DE som var otrevliga mot mig, inte tvärtom. Men han vågar inte ta ställning, för han är bara en liten skit för dem och det smärtar mig. Mycket!
Vad vill jag då komma med detta, jag skulle ju komma till att jag är vuxen. Jo att!
Under hela tiden så dunkade mitt hjärta inuti, jag var mycket rädd, det var som om jag kastades tillbaka i tiden, till då, till när jag var där och inget vågade säga och jag tänkte backa och säga till honom att "okej jag ringer inte deras föräldrar, för din skull", men vet ni. Jag var egentligen bara rädd! Jag var rädd för tre stycken killar i 15 års åldern, att de skulle ge sig på mig och att jag skulle förlora som så många gånger förut och DÅ slog det mig. JAG ÄR VUXEN! Jag är en snart 30 årig kvinna som imorgon kommer ringa till andra vuxna människor och uppmärksamma dem om vad deras barn skriver på FB, jag har för första gången VÅGAT stå emot detta, jag gjorde det! Ledsen för min skull att det tog så lång tid att skaffa mig civilkurage, men jag hoppas att min systerson lär sig något. Han är mer värd än dessa kompisar.. Och nej, jag har inte fel! Gissa vem som satt och gjorde deras grupparbete, fixade bra betyg och sen får hela gruppen credit för något en person gjort medan de andra inte varit engagerade eller med på plats....
Jag är trött på att vara rädd, är trött på att vara den där lilla tjejen som bara tog slagen och aldrig vågade stå upp för något. Om jag backar nu, vad visar jag då min systerson?
Att så fort andra som hörs, syns och låter mer tar över så backar vi andra? ALDRIG MER!
S - jag lånar denna från dig, från din blogg och jag hoppas innerligt det är okej att jag snor det. För just nu passar det himla bra!
I have looked in the mirror every morning and asked myself: “If today were the last day of my life, would I want to do what I am about to do today?” And whenever the answer has been “No” for too many days in a row, I know I need to change something.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar