Hemma igen i Örebro, sliter lite på en att behöva pendla så mycket, trodde inte det, men jo, det gör det, men å andra sidan så njuter jag desto mer när jag får vara hemma! Vem vill inte få sova i sin egen säng i slutändan!
Men mitt huvud trillar av...
Har ni någonsin fått en känsla av att ni går utanför er själva? Ni ser er själva, ni är där, men ändå inte? Man har som en inåtvänd blick, känner, pratar är, men är ändå inte inuti en själv. Har ni känt så?
Jag är så varje dag nu för tiden, tiden bara rinner mellan mina fingrar, vet inte vart den tar vägen, känner den, ser den, tick tack tick tack, men jag är långt därifrån. Inte närvarande. Önskar bara att allt vore på plats, så jag kan komma på plats igen. Vill känna mig själv igen...
Mycket tankar just nu, kanske för många.
Pussiluss på er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar