Klart man aldrig blir helt kall, men lagom lamslagen kanske är rätt förklaring på det. Den där känslan inuti när allt liksom börjar försvinna. Jag kan se hur det rinner mellan våra fingrar, men vi stoppar det inte. Och samtidigt känner jag ändå styrkan i allt detta. Förunderligt.
Haft en jättemysig kväll med vänner, middag och skratt. En riktigt bra fredag helt enkelt.
Pussiluss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar