Lite grundlurade är vi allt

När man växer upp får vi lära oss om den stora kärleken, att den ska komma, svepa oss med och därefter blir vi lyckliga. Vi kommer ha vackra dagar med skratt, tårar, vänner, barn, middagar etc och livet kommer bara vara underbart, visst kommer det vara lite gnäll och bråk ibland, men mest bra.
BULLSHIT!
Livet är INTE alltid kul, och inte är man alltid lycklig och inte kommer någon stor kärlek och trollar bort allt. Det är jobb, jobbresor, ekonomi som strular, mat som ska handlas, trötthet, missförstånd och noll tolerans. Man är så trött att man knappt orkar ta hand om sig själv, än mindre se att det finns någon annan framför sig. Inte har man tid för något mer, än att planera när man får sova nästa gång. Och planerar man nåt annat kul, ja då känns det bara jobbigt och man blir ju ändå bara tröttare dagen efter, så varför ska man anstränga sig.
Nu är inte alla ord mina, men får man höra dem lite då och då slås man lätt ner...
Är det så här det ska vara?