Ja alltså, jag kan ju inte skryta med mitt pokerface direkt. Utan när jag blir ledsen, besviken eller irriterad så syns det. Jag önskar att jag var bättre på att inte visa sådant och bli så där kall och hård som många lyckas vara. Samtidigt som jag trivs bra med den jag är, snäll men kan väsa till när någon trampar i klaveret lite för mycket.
Just därför, eftersom jag är sådan, så kommer och är vissa inlägg här ibland av den mer ilskna karaktären. Först tänkte jag att jag inte skulle skriva sådana, man vet ju aldrig vilka som kan komma att läsa denna blogg och de som jag vet läser den ska ju slippa läsa om mina dåliga dagar :)
Men sen så kände jag att, nää, jag måste få skriva av mig är jag mår så där dåligt. När dagarna inte är bra, roliga eller överhuvudtaget särskilt glada. Jag måste få ur mig all den ilska och frustration jag känner någonstans, och eftersom jag går hemma mycket nu så har jag inte så många att prata med. Dessutom så är jag av den sorten att jag stänger in mig när jag är nere, avskärmar mig från vänner eftersom jag inte vill tynga dem. Sen kommer allt i en kaskad oftast :)
Hur som, jag vill mest med detta inlägg tala om att jag är mänsklig, mitt liv är inte perfekt eller rosa, jag har inte den perfekta pojkvännen, det perfekta utseendet, det perfekta tänket, den perfekta familjen etc etc. Jag känner, tänker och undrar precis som alla andra, och jag mår lika dåligt som alla andra ibland. Jag tycker att man även ska få visa sådana saker i sin blogg, för är inte bloggen till för att skriva av sig på? Eller är den bara för hej-hopp-skutt-och-lek-vad-livet-är-underbart, eller kan man få välja att ha en blogg som faktiskt speglar ens vardag och inte bara det bra som man sedan lyser upp än mer? Förstår ni hur jag menar?
Idag är en sådan dag, idag är en dålig dag och det tog mig fram till kl 14 att ta tag i mig själv och ge mig lite jävlar anamma. Innan det var jag mest ledsen och besviken.
Sen bestämde jag mig för att inte låta det gå längre, jag vill inte vara ledsen resten av dagen. Så jag tog på mig löpardojjorna, musik i öronen och RunKeepern på. Pass 7 av 15 gjort på den första av etappen mot min väg till att springa en mil på 50 min. Svettig hemma, en lång dusch, bra peppig musik, en glädjande räkning i form av ett lägre belopp på sophämtning och vatten än vad jag räknat med, ett äpple, en kopp kaffe med mjölk, 2 kg mindre på vågen och humöret på väg tillbaka.
Nu har jag googlat fram hur man kan skrapa fogar i ett våtutrymme, foga om dem och måla, samt då "kakla om" med min inköpta kakeldekor. Hoppas på att jag hinner lite ikväll och imorgon.
Så, ja - detta är min dag idag, jag är inte helt återställd, men det kanske kommer. Just nu måste jag försöka bara att kämpa på, för en sak har jag bestämt mig för, för länge sen.
Att ingen mer någonsin ska få bestämma över hur jag ska må, INGEN!
Pussiluss på er alla
Just därför, eftersom jag är sådan, så kommer och är vissa inlägg här ibland av den mer ilskna karaktären. Först tänkte jag att jag inte skulle skriva sådana, man vet ju aldrig vilka som kan komma att läsa denna blogg och de som jag vet läser den ska ju slippa läsa om mina dåliga dagar :)
Men sen så kände jag att, nää, jag måste få skriva av mig är jag mår så där dåligt. När dagarna inte är bra, roliga eller överhuvudtaget särskilt glada. Jag måste få ur mig all den ilska och frustration jag känner någonstans, och eftersom jag går hemma mycket nu så har jag inte så många att prata med. Dessutom så är jag av den sorten att jag stänger in mig när jag är nere, avskärmar mig från vänner eftersom jag inte vill tynga dem. Sen kommer allt i en kaskad oftast :)
Hur som, jag vill mest med detta inlägg tala om att jag är mänsklig, mitt liv är inte perfekt eller rosa, jag har inte den perfekta pojkvännen, det perfekta utseendet, det perfekta tänket, den perfekta familjen etc etc. Jag känner, tänker och undrar precis som alla andra, och jag mår lika dåligt som alla andra ibland. Jag tycker att man även ska få visa sådana saker i sin blogg, för är inte bloggen till för att skriva av sig på? Eller är den bara för hej-hopp-skutt-och-lek-vad-livet-är-underbart, eller kan man få välja att ha en blogg som faktiskt speglar ens vardag och inte bara det bra som man sedan lyser upp än mer? Förstår ni hur jag menar?
Idag är en sådan dag, idag är en dålig dag och det tog mig fram till kl 14 att ta tag i mig själv och ge mig lite jävlar anamma. Innan det var jag mest ledsen och besviken.
Sen bestämde jag mig för att inte låta det gå längre, jag vill inte vara ledsen resten av dagen. Så jag tog på mig löpardojjorna, musik i öronen och RunKeepern på. Pass 7 av 15 gjort på den första av etappen mot min väg till att springa en mil på 50 min. Svettig hemma, en lång dusch, bra peppig musik, en glädjande räkning i form av ett lägre belopp på sophämtning och vatten än vad jag räknat med, ett äpple, en kopp kaffe med mjölk, 2 kg mindre på vågen och humöret på väg tillbaka.
Nu har jag googlat fram hur man kan skrapa fogar i ett våtutrymme, foga om dem och måla, samt då "kakla om" med min inköpta kakeldekor. Hoppas på att jag hinner lite ikväll och imorgon.
Så, ja - detta är min dag idag, jag är inte helt återställd, men det kanske kommer. Just nu måste jag försöka bara att kämpa på, för en sak har jag bestämt mig för, för länge sen.
Att ingen mer någonsin ska få bestämma över hur jag ska må, INGEN!
Pussiluss på er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar